Norsk skogkatt – vår favoritras

Denna sida är tillägnad den norska skogkatten (norsk skaukatt) , en katt som trivs i sällskap av både människor, hundar och andra katter. Det är en lugn och intelligent kattras, som har utvecklats genom naturligt urval och inte genom medveten avel. Eftersom den utvecklades när Norge var ett bondesamhälle trivs den utomhus, och vill åtminstone ha tillgång till en uteplats. Det är dock en kattras som har lätt att anpassa sig till olika miljöer.

Den norska skogkatten är en s.k. lantras. Det innebär att den inte avlats fram genom människors målmedvetna avelsarbete. Istället har rasen uppstått genom att tamkatter under lång tid har anpassat sig till den miljö och kultur i vilken de har levt. Troligen härstammar den norska skogkatten dels från korthåriga katter från brittiska öarna, och dels från långhåriga kattraser från Mellanöstern, som norska vikingar förde tillbaka till sin hembygd. Dessa katter parade sig med varandra, och den långa pälsen blev allt vanligare eftersom den gjorde det lättare att klara de kalla norska vintrarna. Eftersom skogkatten är en lantras uppvisar den en större genetisk variation än selektivt framavlade raser

Det var dock först på 1930-talet som skogkatten blev känd som en egen ras. Innan dess hade den helt enkelt, trots sin storlek och sin långa päls, betraktats som en vanlig huskatt. Det var först när den förevisades på en kattutställning i Tyskland som den blev känd som en egen ras. Idag är rasen, förutom i sitt hemland, även väldigt populär i Sverige, i Frankrike och på Island.

Skillnad mellan norsk skogkatt och liknande raser

Det finns andra kattraser som till utseendet liknar den norska skogkatten, fastän de inte är norska. Det rör sig om två andra lantraser: maine coon och den sibiriska katten. Maine coon är den största tamkattrasen, betydligt större än den norska skogkatten och med en mer rektangulär kroppsform. Den sibiriska katten är i gengäld mindre än skogkatten till storleken, och har också ett rundare huvud.